En vardagskväll i Göteborg januari 2010

Texten är skriven för min KS karaktär Edina. De som har lajvat mot henne vet att detta är fullständigt normalt.



Klockan är 20.00 när Edina kliver ut från butiken och börja gå ned mot järntorget. Det har slutat snöa för dagen och rännilar av smältvatten rinner från hus och tak. Edina har hög volym på i lurarna från den lilla spelmaskinen för att skingra tankarna och till en viss del dämpa ljuden från omgivningen, både i den värdsliga delen och den "andra".

Hon kämpar för att inte tänka på de sprakande ljusen i periferin på hennes vänstra sida som ingen annan än hon själv kan se. Människorna rör sig i Haga för att gå på små kaféer, matställen eller musikklubbar. De är ovetande om det som sker på mindre än en kilometer bort, oanande om det som försöker ta sig ut eller in.

Hon koncentrerar sig helt på musiken som dånar i sina öron. Samma låt som går på upprepning om och om igen.

Texterna känns som om dom träffar hennes sinne som en domedagshammare just denna kväll:

"Prove and disprove. Efficiency of prayer. Supposed to be harmless. Can never get enough."

Edina passerar torget med den stora fontänen som är avstängd för vintern. Folk rör sig mot spårvagnar och bussar, folk som står still och pratar, folk på väg in till snabbmatkedjans lokaler, folk överallt. För Edina är dom bara statister på vägen till hennes mål. Klockan 20.30 har hon tagit plats på sitt vanliga ställe: Ett elskåp på ena hörnet av huset som vetter mot första långgatan.

Det hon väntar på kommer inte att dyka upp förrens om en kvart. De människor som rör sig , lägger inte märke till henne och lurarna förkunnar till hennes sinne:

”A three headed watchdog. This, my revelation. My only disease. A manifest of life”

När hon sitter där och dinglar med benen kommer tankarna åter igen tillbaka på sitt liv innan hon ”dog”. Edina kunde inte minnas att hon hade varit en ond människa när hon levde. Osynlig måhända och det kanske var en synd i sig men direkt ond hade hon inte varit. Vad hon var nu var hon inte säker på. Det hon hade planerat tillsammans med Dr Frisk kändes till en början ok men nu var hon inte lika säker längre.

”If I could reach through.Catch you. Make you understand. If I'm not dead enough for life. Am I alive enough for death?”

Det hon dömde flickan till som hon nu satt och väntade på, var egentligen ett liv som slav. Edina hade valt ut henne för hennes kunskaper och skicklighet, och på det sättet tagit beslutet om vad flickan skulle göra resten av sitt liv.

Edina hade beslutat, inte flickan själv. Med vilken rätt hade hon att ta ett sådant beslut? Detta var inte första gången Edina hade haft dessa tankar men likväl, varje gång det hände så genomförde hon det hela ändå.

”A gift from the unknown. Promises they gave us. Rejection of faith. An eye for this purpose”

Det hela var helt klart en synd. Ett brott mot en hel del olika moraliska regler och ideér. Inget var enkelt i efterlivet och dessa tankar hjälpte inte alls. Nuförtiden var Edina inte en god människa längre , och hon tvivlade starkt på om hon varit det alls.

”A gift from the unknown. Promises they gave us. Rejection of faith. An eye for this purpose.”


Konstskolan öppnar sina dörrar och eleverna strömmar ut på gatan och börjar röra sig mot Järntorget. Edina följer dom på avstånd och hela tiden håller hon koll på en speciell ryggtavla i mängden.

Flickan, som inte var mer än 19 år gammal, var klassiskt skolad som skulptris och snart klar med sitt examensarbete. Hennes kurskamrater skiljs från henne vid snabbmatstället och flickan fortsätter upp i Haga ensam. Edina följer efter henne på avstånd ända till flickans port.

”If I could reach through.Catch you. Make you understand. If I'm not dead enough for life. Am I alive enough for death?”

Edina vet efter att ha studerat flickan i två veckar att lägenheten är sliten, flickan är enormt fattig och när hon är klar i skolan väntar ett liv av arbetslöshet och förlorade drömmar. Edina hade gjort sitt val och med ett par enkla ord skulle flickans liv ändras: ”Grattis du har vunnit...”

Edina ser till att hon kommer in ordentligt i trappen och går sedan vidare genom Haga. Patrullera sa St John , men i Edinas ögon var hon inte speciellt bra på det. För det mesta gick hon olika vägar genom Haga på kvällen och natten för att hålla koll på vilka som rörde sig i området.

Promenaderna i Haga hade blivit allt jobbigare de sista veckorna då saker och ting inte stod helt rätt till med skansen kronan. Människorna märkte ingenting, och de yngre i klanen verkade inte lägga märke till det alls. För de äldre i klanen och Edina började problemen bli uppenbara. Det blixtrande ljuset, ljuden och det underliga mörkret blev allt vanligare från skansen, och det var inte den enda platsen i Göteborg som inte var som den skulle.

Edina hade blivit ombedd att ta med Charlie och påbörja undersökningarna av det hela. Charlie fick vara hur sur hon ville på Edina, men nu var det dags att börja arbeta och undersöka. Som första uppdrag i klanen skulle Charlie i alla fall ha någon med sig, inte som Edinas första uppdrag som hon sprang på själv.

Första delen hade Edina gjort själv på den andra platsen, den platsen i Göteborg som var ”underlig”. Nu skulle hon ta med Charlie dit när hon visste hur pass säker platsen i sig var. Någonstans skall Charlie börja upptäcka vad hon hade för möjligheter att lära sig saker. Om nu bara hon kunde ta och svara i telefonen...

”If I could reach through.Catch you. Make you understand. If I'm not dead enough for life. Am I alive enough for death?”

Tisdag äntligen över

Gräsligt mycket händer hela tiden och allt är inte kul men... man överlever. Jons operation av foten gick i dag bra och nu ligger han och vilar i soffan efter många timmar av strul och smärta. Kan bara bli bättre efter detta helt enkelt.

Har gjort klart bilderna för klubb Monochrom som jag tog vid förra tillfället. Inte det bästa jag har gjort men folk är nöjda. Dock är det en bild som jag lyckades ta som uttrycker glädje över dans och bara allmänt må bra. (jag har hennes tillåtelse att lägga upp den på nätet)



Mer allt till alla

NP: Tiesto: Elements Of Life

CPR på en Ipod

Jag fruktar att batteriet på min älskade Ipod håller på att ge upp efter ett X antal och laddningar. Ingen garanti som gäller längre och osäkert om det går att byta batterier på den då den är ett par år gammal. Just nu klara den ca 40 min i bilen med sändaren som drar extra ström och 1 och en halv timme med bara lurarna. Frustration helt enkelt. Läste en artikel på nätet att det kan vara en bugg men jag tror inte det. Formar för tillfället om den, återställer till fabriks instälningar och läser in mitt musik arkiv igen men jag är orolig att det bara är bara ett tappert försök på något som är slut. *snyft* Den har varit bra länge och allt orkar inte hur länge som helst. Dags för att hitta info om möjligheter att fixa den eller en ny. Orka...

Bild från city of sound

I övrigt har jag jobbat lördag och hunnit med rollspel på söndagen. Skulle ha varit ledig i dag men jobbet ringde så det var bara att ge sig iväg. Många sjuka just nu så det blir massa jobb. Bra för plånboken i mars men jag är lite lätt slutkörd. Går av torsdag morgon och ledig fredagen vad jag vet men det är ju aldrig säkert.

På fredag ska jag lajva oavsett vad jobbet erbjuder mig.

Mer sömn till alla

And now for something completely different...

Det är sällan jag säger något politiskt eller ens uttrycker min åsikt i tex. kvinno eller gender diskutioner men ibland springer jag på saker som gör att jag faktiskt vill göra något eller deltaga.

Grunden ligger till en början i studier jag hade vid Göteborgs universitet för över... öh... oj då... 10 år sedan. Samtalen vid dom ämnen jag läste hade ofta fokus på kvinnan eller olika gender strukturer inom samhället eller forkning. Kvinnans roll, fokus och andra saker diskuterades stenhårt på seminarium och utanför vilket helt enkelt ledde till att jag helt vände ryggen åt alltihop. Inte av feghet utan av ren trötthet. Jag kunde i mångt och mycket förstå eller till och med hålla med i en rad olika åsikter i ämnet men det fanns något i det hela som jag ogillade, kvinnan sågs näst intill nästan alltid som någon form av offer. Med forskning och diskutioner som centrerade kring om hur synd det var om kvinnorna eller annat gjorde att jag inte orkade med hela historen utan jag lade min fokus åt andra håll. Nu säger jag inte att inte var synd om dom för de förtycktes i långt och mycket, dock om man försökte diskutera andra delar av gender perspektivet sågs man nästan som en förädare på ett eller annat sätt. Jag lämnade universitet med en fil kand i arkeologi och ett bistert utryck vid gender diskutioner.

Tiden går vidare...

Idag läser jag en av mina favorit bloggar och ser en uppmaning om att lyfta fram kvinnan i vetenskapen och beslutar att jag faktiskt vill deltaga och göra något för en gång skull. Jag ska deltaga i Ada Lovelace Day.


"Ada Lovelace Day is an international day of blogging to draw attention to women excelling in technology. Women's contributions often go unacknowledged, their innovations seldom mentioned, their faces rarely recognised. We want you to tell the world about these unsung heroines. Whatever she does, whether she is a sysadmin or a tech entrepreneur, a programmer or a designer, developing software or hardware, a tech journalist or a tech consultant, we want to celebrate her achievements."


Ok jag vet inte än vem jag ska skriva om men jag har ett par kandidater som jag funderar på. Ska bli kul att göra lite studier och skriva något ialla fall semi forskande, det var en stund sedan.

I övrigt mindre sjuk men nyser och hostar fortfarande. Har även 56 gubbar och är på level 3 på new super mario bros på DSn. Blir nog mer under kvällen.

Mer grönsaker till alla

NP: Ella Fitzgerald - Into Each Life Some Rain Must Fall

Små trött...

Just kommit hem från jobbet och 5 nätter på raken. Känner mig som en mosad gurka i kroppen. 5 nätter av strul och maskiner som går konstant sönder. Vissa nätter är dåliga men den här veckan har varit den sämsta sedan jag började jobba där i maj. Jo jag är glad att jag har jobb... Jätte glad tro inget annat men utrustning jag jobbar med är från 1960-talet och det höga tempot sliter på maskinerna tills allt går sönder samtidigt.

På min rast ringde sedan en vän till mig som jag lajvar med och talar om att han är död. Ok det hela låter väldigt konstigt men det är hans karraktär i lajvet som har gått bort. Väldigt synd då jag gillade att lajva mot honom en hel del. Min karraktär kommer att när vi lajvar på fredag vara knasigare och knäppare än vanligt på grund av det. Det är ju helt ok för mig men jag tycker att det är lite orättvist att hans gick bort på ett mellan lajv speltillfälle. Nåja hans nästa spelare blir nog säkert kul den med men... Vi kommer inte att kunna spela mot varandra på samma sätta igen.

Jobbet behöver inte mig under jul så vi passar på att åka till Falun den 23 och kommer hem den 27 igen. Dålig lön i Januari men jag är så väldigt trött just nu så det ska bli skönt att vara lite ledig. Kanske lite rollspel på söndag om jag har tur.

Mer ledigt till alla

NP: Red Hot Chili Peppers - Road Trippin

These smiling eyes are just a mirror for

Men snälla människor jag vill bara komma hem...

Ibland går saker och ting bara åt underliga håll...

Efter en stressad och tung natt på jobbet så kändes det skönt att äntligen vara på väg hem. 20 min senare än vanligt började jag min 15 min bilfärd hem genom stan. När jag kommer till Linéplatsen så åker det upp en polisbil bakom mig. Detta är inte så ovanligt då det klockan 05.00 på morgonen är väldigt lite trafik ute på vardagarna så jag brukar få sällskap en bit på vägen av pojkarna i blått.

Halv vägs ned för Linégatan börjar dom blinka med blå ljusen bakom mig så jag svänger in på sidan av gatan. Stänger av bilen och tar fram körkortet. Får börja med att förklara att nej jag äger inte bilen utan det gör min man och att vad jag gör ute så tidigt på morgonen är att jag är på väg hem från jobbet. Kontroll av bil sker, kontroll att ingen ligger i baksätet, kontroll av mitt körkort och att jag är nykter. Jag hör att en av poliserna ber centralen upprepa efterlysningen på mannen i svart mercedes dom ska söka efter och sedan får jag tillbaka mitt körkort och jag får åka vidare. På med sterion och vidare hemmåt.

Kommer till Hisingen där jag tar en kort vända på det dygnet runt öppna statiol för att köpa mjölk. Svänger ut från macken och sedan så kommer det upp en polisbil bakom mig. Nu tänker jag att jag har redan blivit kollad så jag slipper nog en gång till men nej... Kör på Literaturgatan och ska svänga in på den mindre vägen in till vårt bostadomräde då det börjar blinka igen. En viss trötthet infinner sig i mitt sinne ska erkännas. Fast jag bedyrar att jag redan har blivit stannad en gång på vägen hem så ska proseduren göras om.

Nåja polisen i västragötaland kan efter denna morgon konstatera att:

1. Jag är nykter när jag kör bil
2. Bilen är besiktad
3. Bilen är skattad
4. Jag kör inte för fort
5. Bilen har vinterdäck
6. Jag äger inte bilen
7. Det gömmer sig ingen i baksätet
8. Jag har hög volym på sterion när jag åker ensam i bilen

Ok rant over men det kändes som om jag aldrig skulle komma hem.

Lite gladare nyheter är att min månadens onödiga inköp anlände och jag kunde hämta ut det bredvid postcentralen på komplett data. Ska erkännas att jag aldrig har betalat över 150 kr för ett par hörlurar till sterion/dator/IPoden förrens idag men med tanke på ljudkvaliteten och utseendet var det värt 350 kr.



Skullcandy Lowrider Headphones Black & Gold

Min nya glasögon är dock en vecka försenad och jag hann bara se Jbn i ca 4 min i dag men... Det kommer fler dagar.

Mer lugn och ro till alla.

Små stuff innan jobbet

Varit ledig i ett par dagar och gick på och jobbade på lördagen igen. Natt på ugnen vilket är rätt så skönt, ska jobba i natt igen och sedan vara ledig i två nätter. ger bra betalt men lite små snurrigt i sovande.

Varit duktig i dag och betalat räkningar, handlat och tvättat. Hittat mitt final fantasy 3 till DSen och varit allmänt nyttig. Jon håller på att laga mat till oss och min matlåda (super snäll älskning).

Åker kring 19.00 till jobbet och innan det ska vi ha lite små mysig middag. Livet är gott. I kväll ska han fortsätta made casemoden på vår gamla PC. Den börjar bli snygg och steampunk.

Spelar just nu: Professor Layton and the Curious Village och Chocolatier 2: Secret Ingredients

Lysnar på: Dire Straits