Ok snön vräker ned

På något sätt så ska det ju vara vår. Det ska till att bli sommartid på söndag och lite annat smått och gott som kalender och annat säger samma sak men inte. Snön vräker ned utanför och ta sig hem från jobbet i morse som vanligtvis tar 15 min tog i dag en halvtimme. Kanske bara tillfälligt men det lägger lite sorti på den pigghet som solen har givit dom sista dagarna. Har man tur så har det smält bort tills i morgon men man vet aldrig.

Mindre kul är att man bor i en kommun som är fullständigt övertygad om att man kan salta bort 10 cm snö. Slöseri och skadligt för miljön. Ge mig en bra väghyvel en dag som denna istället.

Nu ska jag efter att äntligen blivit varm och torr mysa lite med katten innan säng. Här är lite dåliga bilder med min mobilkamera av snön.

Han får det kul att försöka ta sig till jobbet på den cykeln

God fredag till er alla.

Lite annorlunda

Från och med söndag och två veckor framöver så kommer saker och ting att se lite annorlunda ut i mitt liv. Jag kommer att börja jobba eftermiddag igen. Blir lite mini semester för mig då min kropp är super seg när jag jobbar natt. Kommer att jobbar söndag och måndag, ledig tisdag, jobba onsdag och torsdag. Det kommer att krocka lite med skärtorsdagen och gothcon men jag ska tala med tidsplaneraren i kväll när jag är på jobbet. Jippi... Bara en natt kvar.

Semestern i Visby är nu bokad och delbetald. Ska bli underbart med medeltidsvecka och för den delen... LEDIGT.



I övrigt lajvar, träffar folk när jag är vaken, ska på Bodybeat och dansa på fredag och tyvär har Jon dragit ryggen ur led. Dags för en snabb dush, äta lite middag och sedan åka till mitt sista nattpass på två veckor.

Mer tid till alla

Elsa-Karin Boestad-Nilson pionjär inom svenska data programering

Jag har skrivit denna blogpost i anledning av Ada Lovelace Day pledge som jag har valt att deltaga i.

I Sverige i slutet av 1940-talet och början på 1950-talet utvecklades
två för den tidenledande datorer eller matematikmaskiner. Det var
Matematikmaskinnämnden, en statlig organisation, som hade fått i uppdrag att köpa in beräkningsmaskiner från USA, dock fått nej genom ett export förbud 1945, som utvecklade BARK (Binär Aritmetisk Relä-Kalkylator) och BESK (Binär Elektronisk SekvensKalkylator). BARK var klar i feb 1950 och var en 32-bitarsdator som utförde addition och multiplikation på mellan 150 ms och 250 ms. Samtidigt utvecklades BESK som stod klar 1953. Båda maskinerna var uppbyggda på elektronrör och var för den tiden snabba och världsledande.

I efterkrigstidens Europa var kapprustningen och skräcken mellan de två stora blocken redan ett faktum och datorerna hade tagits fram mestadels för att beräkna olika raketbanor och torped banor för militärt bruk. Datorerna hade byggts av en rad olika akademiker men för själva körning av beräkningar togs det in personal för FOA för att köra sina egna beräkningar. På detta sätt kom Elsa-Karin Boestad-Nilson in i bilden på drottninggatan i Stockholm där den första maskinen var uppställd.

Elsa-Karin Boestad-Nilson växte upp i hem omgiven av matematik då hennes far var professor på KTH. Hon läste matte som huvudämne och kompliterade med ämnena fysik och mekanik. Detta ledde till att hon 1948 anställdes av FOA vid beräkningssektionen. Hon var den enda kvinnan på den arbetsplatsen med en lång rad manliga civilingenjörer. Hon började tidigt att ta för sig och deltaga vid planeringsmöten och kom så vidare till FOA2. Hon var bland dom första akademiska kvinnorna i den världen så hon fick ofta höra kommentarer så som "vad gör en så liten flicka här". I början av 1950-talet hade FOA använda sig av enklare elektriska analogmaskiner samtidigt som BARK började användas allt mer.

Elsa-Karin var från början relativt ensam om på FOA att visa intresse
för BESK. FOA hade köpt in en IBM 650 som stod i ett bergrum i
Arboga som använde sig av bland annat ett trumminne. Hennes kollegor föredrog den framför den mer digitala BESK som användes och lästes av på ett helt annat sätt. Elsa-Karin uppskattade att den hade mindre mekaniska problem och var mer matimatiskt inriktad än IBMen. Redan på öppningsdagen för BESK körde Elsa-Karin FOAs första program på den stora maskinen. Det var ett program för raketbanor över Östersjön. Elsa-Karin omnämner att: "Visst var det vi gjorde hemligt men många låtsade inte om det som jobbade på FOA. FRA däremot stängde alltid dörren då de körde på BESK".

Elsa-Karin och hennes grupp från FOA fick inordna sig i de kör
scheman som de snillrika akademikerna hade inrutat dock vara
samma sagda inte så goda planerare så ofta blev det körningar långt in på natten. Meningen var maskingruppen hade förmiddagarna för service och underhåll av BESK, eftermiddagarna var vikta för körning som Matematikmaskinnämndens personal höll i och först efter klockan 5 fick FOA och FRA tillgång till maskinen. Om något hände eller det hette att maskinen "gick ned" fick de vänta långt in på natten innan maskinen gick att använda. I väntan på att den skulle komma igång igen dracks det en helt del te och pratades en massa. Elsa-Karin omnämner i dag att detta var nästan det som var bäst med tiden på drottninggatan, de roliga och intresserade människorna som samlades kring denna tidiga dator.

Elsa-Karin träffade sin man på FOA och beräkningsgruppen och även han hade ett djupt intresse för matematik. Efter giftemålet och parets första barn blev de sexistiska åsikterna allt värre mot Elsa-Karin, varför hon fortfarande var kvar i arbetslivet och så vidare kommentrerades allt oftare. Elsa-Karin hängde envist kvar då hon både gillade den utvecklade matten och programeringen. Hon lärde sig på egen hand de nya programerings språken som kom, Algol och Simula, men det mesta av hennes jobba gick på senare tiden på 1950-talet till att visa upp vad datorerna kunde göra och på det sättet få fram fler kunder. Genom sitt idoga arbete blev hon med tid chef för beräkningsgruppen som de raskt döpte om till det mer passande Institutionen för tillämpad matematik och databehandling. Elsa-Karin erkänner att hon anställde huvudsakligen kvinnliga akademiker. Det gjorde att från början kallades räknebiträdena kom att bli programmerare och ett högavlönat kvinnodominerat yrke. De kvinnor som arbetade där gick ofta vidare till välbetalda jobb inom näringslivet. När det 1960 kom en högskoleutbildning i ämnet ändrades dock detta och det var näst intill bara män som sökte till utbildningen och jobben.

Elsa-Karin hade många egna erfarenheter hur ojämna förhållanden var inom FOA men till en början var det bara på personlig basis. Först efter en statlig utredning om kvinnorna i statlig tjänst så förstod hon vidden av problemet. Hon arrangerade kvinnodagar på forskningsanstalten och annat som fick FOA att ändra sig mångt och mycket i sin attityd mot kvinnor. Detta i sin tur rev ned det osynliga taket och hon fick till slut titeln överingenjör.

Elsa-Karin klev efter en tid av chefsskapet för att jobba mer för kvinnor inom tekniken. Hon engagerade sig sig i Fredrika Bremerförbundet och även i Kvinnor och Teknik-gruppen. Tillsammans med tekniska museet och Kvinnor och teknik-gruppen startades ett projekt för att öka intresset för teknik och utbildning hos flickor som än idag är verksamt. Elsa-Karin är själv ett exempel på att en kombination av intresse och utbildning kan man som kvinna komma hur långt som helst och hon har genom den ställning hon har haft i arbetslivet hjälpt många andra kvinnor i ett arbetsliv som vid tiden 1950 var låst i mångt och mycket för kvinnor.

Elsa-Karin Boestad-Nilson är i dag panstionerad och bor i en villa på Lidingö men är fortfarande aktiv på seminarium och annat med tekniska museet.

Information till denna artikel har jag fått från:

NyTeknik
Idg
Tekniska museet

När hjärnan går "plopp"

Det finns två tillfällen som jag har märkt att min hjärna lämnar all rationell tanke och logik utanför det som skulle kunna vara normalt för mina tanke mönster. Det ena är saker med Snobben på och det andra är Hello Kitty. Tankarna bara går "plopp" och infinner sig i någon form av lyckoknäpp i ett par sekunder och min enda tanke är: "oh så söt... Jag vill ha..." Jag brukar klara av att inte göra inpulls inköp på dessa känslor men när vi var i Ullared i helgen blev det en stor sov t-shirt i svart med en stor Hello Kitty i silver och vit på ena sida. Inte allt för dyrt ska dock sägas, under 100 kr i alla fall.

Jag förundras av detta fenomen. Var kommer detta ifrån? Jag ska i alla fall bli 35 i år så vart faller denna enorma gullighets behov ifrån? Snobben vet jag för det är ett kärt barndoms minne men Hello Kitty? Bara underligt egentligen.

I ära till denna knäpphet och en hel del lekande med photoshop under kvällen så blev det en alldeles speciell bild.

Steampunk Hello Kitty

Nope jag äger inte rätten till den alls och kommer inte att utnytja den i komersiella syften i överhuvudtaget.

Mer ledigt till alla

It's alive...

Jodå man lever mer eller mindre. Har i vanlig ordning utfört en massa saker men för det mesta varvat jobba och varit sjuk. Natt chiftet tar hårt på min kropp helt enkelt och efter en ovanligt tung 5 nätters pass fick jag ont i halsen och feber. Sista veckan har för det mesta bara gått åt till att bli frisk förutom ett par timmars lajv på fredagen och i söndags en 3 timmars tur till Ullared. Kommer troligtvis att börja jobba i morgon igen. Dom har redn ringt två gånger och vill ha in mig, kul att vara behövde men jag orkar verkligen inte jobba så mycket som dom vill att jag jobbar. Ska försöka komma in på eftermiddagen igen men det ser inte ut att funka.

Lite roligare är att jag och Jon för fullt håller på att planera en resa till Visby i sommar igen. Inte varit där sedan 1995. Blir under medeltidsveckan så vi bokar resa och lägenhet redan nu. Ger oss 4 månader att spara ihop lite pengar för resan och annat. Det går ju lättare att få ihop pengar nu när vi båda har jobb så mindre stress pengamessigt. Jon håller på att fixa sina tänder denna månad så pengar kommer att gå dit men det finns ändå att stoppa undan lite extra.

Spelar fortfarande Chrono trigger och är för tillfället vilse i The Blackbird. Spelar lite då och då nu, vill suga på karamellen så den räcker så länge som möjligt. Har övrigt märkt att när man sjuk så kan man ta lite konstiga beslut och spontan dö på fel ställe så jag tar det lite pö om pö.



Mindre snuva till alla