Midsommar nästan

Ska erkännas att det inte känns som den mest centrala firar dagen i mitt liv men den kommer och folk är lediga. Som utflyttad dalmas/kulla blir det inte en helg av någon större hallå om man inte är i dalarna. Är man i dalarna vid denna tid punkt annars brukar man antingen:

1. Jobba med något event för att roa turister och tjäna multum.
2. Gömmer sig i obskyr sommarstuga i bakvatten avdelningen långt ifrån turister.
3. Fikar och äter mat med släkt och sedan gömmer sig för turister.

Det genom gående i dalarna är turister just nu. Sedan när dom har tuppat av i någon buske efter vad dom tror är firande av midsommar tar lokal befolkingen hand om det som ska ske. Njuter av den längsta dagen med naturen och magin som egentligen är mitten av sommaren.

Ok alla firar på sitt sätt eller bryr sig på sin nivå men dom sista åren av midsommar hysteri i dalarna har man egentligen glömt vad det är vi firar eller i vårt kolektiva medvetna reagerar på. Så varför skriver jag nu detta? Vem vet... jag bara kom att fundera på varför är denna helg av vikt alls.

Hur vi kommer att fira medsommar alls vet vi inte. Vi tar det som det kommer och hur jag mår. Jons namnsdag ska firas på något sätt men hur vet vi inte. Jag har i dag ätit sista dosen av kortisonet vilket har gett en del konstiga saker att hantera i min kropp. Det ska bli skönt när dom går över så jag kan kanske hänga med på vad den gör när jag försöker göra något. Jag försöker gå, aktivera mig och orka men det funkar inte så bra. Trött är nog kommentaren.

Vad som har hänt är att mitt blodtryck ligger på lågnivå hela tiden. Oavsett vad jag gör för att få energi funkar det inte. Ok jag har inte försökt höja den med medicin men allt annat utan för den avdelningen har falerat. Om det var meningen att jag skulle äta någon längre kur av kortison skulle jag ju ta upp det med en läkare men nu är det inte aktuellt. Koffein är verkningslöst i stort sätt. Den berömda huvudvärken hålls på avständ men annars funkar den inte alls. Jag dricker den som om det skulle vara vatten och det händer ingenting och det smakar i stort sett inte alls. Efter 3 koppar på raken vart vid andra människor studsat omkring som duracell kaniner känner jag mest för en tupplur.

Mat är just nu en underlig avdelningen. Jag känner enorm hunger hela tiden och äter i stort sett var annan timme när jag är vaken men lika där så händer ingenting. Jag äter och blir sedan kokvarm sedan behöver jag på toa. Det verkar bara snabb bränna det och sedan kaseras. Stannar inte kroppen alls vilket också gör en jätte trött.

Vatten... Vatten är bara ett helt eget kappitel. När jag är sjuk brukar jag hinka vatten som en galning kanske. Kroppen i regel brukar vilja ha det och det har en bra smak och jag känner mig bätre av det. Sedan när jag började med kortisonet så smakar vatten illa, som krita på tänderna. Jag är törstig, kroppen skänns förtorkad, läpparna nariga och jag känner att jag är svettig och ska dricka mer men det är så obehagligt. Jag dricker ändå för jag vet att jag ska oavsett men det skänns fel. Ska bli så skönt på söndag när det sista har gått ur kroppen.

Jag försöker göra saker, gå eller umgås men det går segt. Kroppen kaserar energi eller vägrar ta upp den och då blir det fel. Man blir ledsen, förvirrad, yr, tappar tidsbegrepp och blir långsam. Nu skulle jag skriva något mer men efter att ha stirrat på skärmen i 5 min utan att kunna formulera går jag helt enkelt vidare...

I dag kom vi ut och fikade på kvällen och jag klarade 3.30 timme innan jag behövde rör mig hemmåt på grund av att jag var slut och borta. Ok vi åt 2 gånger under den tiden men det funkade. Blev även attakerad av en gammal man med käpp som tyckte jag var i vägen och för långsam men det är bara mysko random företelse som sker. Får nog ett blå märke på höften efter det. Vi blev alla så shockade över vad mannen gjorde att jag bara kunde komma för mig med att skricka gubbdjävel efter honom.

Fast min hjärna är kapasitet fotsvamp pågår en rad projekt under veckan. Vi håller på att bygga om en gammal plattskärm till steampunk och jag har börjat brodera en game sprite grej från DR Mario. Blir bilder när vi orkar. Sprite stitch för förklaring och insperation.

Ja jag gnäller och gnölar om att jag är sjuk och är trött i den här bloggen just nu men jag behöver göra av det någonstans. Jon ser och vet hur jag mår men det är skönt att skriva av sig lite. Älskar dig vännen.