Strömstad 22 november 2007

Edina sitter på sin bädd i det lilla rummet i källaren på chantryt. Det är fredag kväll och hon har börjat hämtat sig från föregående kväll äventyr. Huvudet känns som en sönderslagen påse och hon har huvudvärk där efter.

Sakta reser hon sig och en våg av känslor som hon känner slår emot henne som ett rasande hav.

Äckel... Experiment... Gråtande barn... Bedjande människor... Vampyrer med spindel leder och stora ögon som räcker runt hela huvudet... Ilska...

Minnena blir så starka att hon faller till knä på golvet samtidigt som hon försöker kontrollera sig. "Nej detta duger inte."Säger hon till sig själv samtidigt som hon tar sig staplande upp över golvet och fram till dörren.

På en krok bredvid dörren hänger en svart klänning som hon river åt sig och en handduk. Hennes tanke är bara på duchen, tvätta bort det torkade blodet i bakhuvudet och kanske lite av skräcken från igår. Försiktigt tittar hon ut i korridoren utanför sitt rum och när hon är säker på att det är tomt så rör hon sig ut.

---------------------------------------------------------

Efter en halv timme åter kommer Edina till sitt lilla rum. Hon har lyckats undvika någon av de andra som bor i huset och hon har den allt för stora klänning på sig. Kläderna från igår kanske det inte räcker med att dom blir tvättade utan att helt bränna dom vore bättre.

Minnena blir allt klarare av går dagen och dom däckar henne inte längre mot golvet men dom känns som ett ok kring henne hals. Hon byter lakanen i sängen mot rena för att få bort det torka blodet från hennes huvud.

Arbete... Sysslor... Allt för att hålla tankarna borta...

En annan minnes bild slår henne. Lo står över hennes liggande kropp. Hans ena klo försedda hand håller i hennes ena axel meddans han skriker något till Magnusson och slår framför sig målmedvetet. Det slår henne hur snabb han måste ha varit framme vid henne.

Magnusson...

Han står bredbent över henne orörliga kropp och skjuter. Varje salva går av som en kanon i huvudet och bara minnet av det får det att värka ännu mer. Sedan minns hon rösten i från herrgården. Den är stark och vacker men det han säger är galla i hennes öron. Styrkan i den får Lo att falla framför henne så hon inte kan se huset och personen. Magnusson har fallit på hennes kropp och hon känner ett enormt tryck över sin bröst korg. Hon minns inte alla ord från mannen på trappen, inte än i alla fall.

Edina sätter sig på sängen igen och från natt duksbordet tar hon fram lapptoppen. Rummet känns kallt så hon lindar in sig med filtarna i sängen. Hon sitter som i en liten grotta och slår på datorn.

Minnet av att Magnusson bär henne genom skogen kommer. Han svär över allt som har hänt och mumlar något om att nu när dom känner deras namn kan det bara bli sämre.

Edina öppnar ett nytt dokument och börjar långsamt skriva:

Rapport över händelserna i Strömstad, torsdagen den 22 november 2007...