lördag 6 oktober 2007

Ajj... det gör ont del ... öh... del... 4?

Av någon anledning skadar jag mig en hel del. Om det är för att jag år oaktsam eller klumpig vet jag inte men av någon anledning så lyckas jag ofta skrapa mig och få blåmärken, helst på jobbet. I dag var det dock på grund av min älskade lilla Murres fel att jag sitter med ett ont finger och stort plåster.

Min lilla katt vän har ett problem i livet, han är fixerad vid att äta skrynkel plast. Plats som frasar och låter är bäst vilket i många fall leder till att hans magsystem får total fnatt. Vi har ju haft honom i över 10 år vilket leder till att minsta lilla plastbit slängs omedelbart eller placeras på Murre säkra platser. Men... någon plastbit hade fastnat på någons sko och tagits in i hallen. Jag hör hur han frasar och tuggar på det från andra rummet. Jon är där först och försöker få det ur munnen på honom. Murre tuggar på glatt och råka bita jon i fingret. Jon springer in i badrummet och jag skyndar fram. I stället för att ta i Murre som man ska och bända upp käken från sidorna stoppar jag min fingrar in i munnen på honom för att ta ut plasten som han nu försöker svälja.

Nu ska det ju sägas om Murre att han är en norsk skogskatt och där av är han stor, stark och har mycket vassa och breda tänder. Han har större tänder än en del hundar jag har sett. Från vardera sidan av fingret lyckades han bita igenom mitt finger som en percing från vardera hållet. Rakt igenom så grät och blödde ordentligt. Percingar kanske är mordernt men jag tror inte jag vill ha en på vänster pekfinger. Det blir lite jobbigt att jobba på det sättet. Nu är mitt pengkinger svullet, rött och pulserar. Lite svårt att skriva på tangent bordet men det funkar någelunda ok.

För övrigt så började Jon att lajva på KS på fredagen så nu blir det ordentligt roligt att lajva fast vi inte lajvar mot varandra. Helgen blir vila, städning, tvätt och TV spel. På måndag börjar jag gå dag på ompackningen på kexet. Ska bli skönt att inte vara variant ett par veckor.

Kram på alla

3 kommentarer:

Nyrdil sa...

Aj.

Erik sa...

stackare. jag lider med dig, på riktigt. har väl inte blivit mödrarbiten av katter på sistone, men iaf riven, och det jobbigaste tror jag ligger i att man inte kan hata dem, för de är för söta. :-/

jbn sa...

Ouch, hur gick det med Jons lajvande då? Det är ju spännande. Nå, får fråga honom när jag träffar grabben nästa gång.

Krya på fingret.