Eller kanske inte...
Varit en tung vecka men nu är det äntligen över. Bara en vecka kvar på kexet vad jag vet. Diskutioner har förekommit om att det kanske blir mer efter vecka 32 men ingenting är säkert.
Ingenting är väll egentligen säkert här i världen men man kan ju försöka göra planer ibland... Eller i alla fall hoppas.
Har varit bra att få jobba lite efter ha varit arbetslös så länge som jag har varit men jag hade hoppat på att det skulle bli lite längre fast det sliter på kroppen. Åren gör sig påmind i lederna.
Regnar igen, vilken dag i ordningen minns jag inte ens längre. Känns som om det har regnat i över två veckor nu men det kan ju inte stämma.
Om en vecka dyker mina pittoreska föräldrar upp igen för en veckas besök. Innan dess ska lägenheten städas och göras klart men idag är det bara en stilla dag. Ska gå och se på Transformers i kväll och njuta lite av att Jon är hemma igen. På söndag blir det rollspel ihop med Hanna och dom andra.
Önskar att vädret ska lätta upp lite snart.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Vet inte om det är åren som får kroppen att knarra. Ett visst mått av otränad överkropp (du var inte så värst aktiv för en sådär två-tre år sen) och en viss bilstuds gör ju sitt.
Förhoppningsvis får ni mer jobb av Manpower. De tänker ju typ ändå skicka dit er om några veckor igen.
Skicka en kommentar